Man brukar ju skriva vad man förväntar sig av det nya året och kanske summera det nu föregående år man just lämnat. Nu är det dock snart februari och 2013s första månad är då avklarad.
Jag tänkte berätta det största som hände i min personliga utveckling under detta år.
1. Jag blev bättre på att inte döma. Försöker sätta mig in i varje person innan jag får förutfattade meningar. 2. Jag fick bättre integritet. Tidigare har jag känt att om någon frågar något om mig måste jag berätta - men det måste jag inte, och det känns skönt. 3. Jag har i överlag blivit bättre på att hålla hemlisar. Det gör mig mycket stolt. Det är viktigt att mina vänner och alla de halvbekanta som öppnar sig ska känna att deras berättelser är trygga hos mig.
Detta gör mig väldigt glad. Att se hur jag faktiskt blir bättre. Kan tänka mig att det är så här folk som tränar känner sig när de blir fitta.
Dock vill jag påpeka att 2013 gjorde jag många misstag, vissa helt fatala. Men det är okej - för det viktigaste med misstag är att man lär av dem. Och att man ändå försöker göra rätt för sig.
Har börjat titta på Filip & Fredriks gamla serie "Lite sällskap" och blir fan i mig så himla glad. Alltså jag ler under hela tiden jag tittar och känner hur det bubblar i hela kroppen. Vad är det då som bubblar, undrar ni? För mycket läsk? Gaser?
NEJ! Det är hoppets vindar som flyger i mitt inre och får mig att bubbelibubbla. Bara man kastar sig ut och vågar falla så ökar chansen att någon kommer fånga en innan man slår i marken. Så himla fint. Kärlek i en ask.
Jag älskar kärlek. Men har sista året behövt ta en paus. Chilla gunilla med alla känslor. Det behövde denna labila fröken ni alla känner som Jesslan. Och det var skönt. Det är skönt.
Ibland kan jag längta efter att sluta vara singel och få sussa ner mig i en liten varm famn som håller mig hårt och luktar gott och kan rädda mig från allt ont. Men så vet jag att jag ska inte bli räddad något mer. Jag ska rädda mig själv. Och jag blir rädd att känslorna jag skulle få av att bli förälskad skulle balla ur den "kontroll" jag byggt upp. Vilken verkligen inte är någon reell kontroll. Men den finns i alla fall.
Känner mig ful och tjock och vill banta och träna och se ut som victoria secretsmodeller. Men jag är ju fin som jag är, HALLÅ? Och om jag skulle göra allt det där, skulle jag vara nöjd då? Det känns som det men säkerligen inte. VARFÖR ÄR DET SÅ HÄR? BLIR SÅ TRÖTT.
Skrev ett inlägg under "tröttnat" men det försvann? KNÄPPT. Snart ska jag jobba. Pendlar mellan supertaggad på livet och nedstämd och förvirrad He. Story of my life.
Får sådan himla ångest över tiden. Den bara går, nej, den springer ifrån mig och jag känner att jag inte hinner med. Jag är 20, just börjat peaken i livet och jag känner mig så gammal. Tänker på allt jag inte gjort, på allt jag inte hinner göra, på allt jag planerat, önskat och längtat. Så sitter jag här med en fantastisk (och absolut även hemsk) personlighet, ett fint ansikte och en kropp som är mer okej än mitt nedvärderande sinne vill erkänna. Jag har så mycket att ge. Jag är så mycket.
Men jag känner mig som en åskboll. Ni vet en sådan där man kunde ta på så letade sig strålen dit, jag rymmer så mycket energi men det är instängt i denna glasbubbla och hur mycket eller snabbt jag än rör mig kommer jag aldrig ta mig ut.
Jag kommer ihåg när Rekan förstörde min åskboll och vi bara grät och grät. Jag för att min lampa var förstörd och hon för att hon förstört den. Nu önskar jag inget hellre än att någon skulle slå sönder mitt glashölje och i explosion släppa mig fri.
Ibland dör jag bara på hur tråkig hon är, eller snarare på hur tråkig hennes blogg är och hur i fridens namn den kan bli så känd. Men det är ju otroligt fascinernade. Hon startade en blogg och blev SÅ SJUKT JÄVLA KÄND. Alltså livet hon lever, jag kan inte fatta att det är på riktigt.
Jag twittrade nyss som en galning och då har jag inte twittrat på 1000 år. Det var lite kul. Ni, typ 2 som läser min blogg här (eller juste jag är kanske en), jag heter @jezzln
Köpte en ny tröja igår och den är superfin! Men jag är superpank! Superkul!
Hehe.. Jag hade läppstift i samma färg och kände mig söt och jobbet gick bra idag. Inte säljet direkt, men VM-chefen kom och var nöjd med vad jag gjort, vilket kändes superskönt:) Wehååå
Ok. Så JB har rökt på. Halloj, jag trodde han redan börjat med kokain lixx. Alltså egentligen är det väl ingen som bryr sig, ingen chock att NÅGON i armerikat röker liksom. Men lille svärmorsdrömmen som är så mediatränad skulle aldrig göra något sådant.
Det jag blir arg över är att han ber om ursäkt och är så himla ledsen. "Jag har lärt mig och jag blir en bättre människa för varje dag bla bla." Alltså jävla Disneypropaganda. Kan han bara stå för vad han har gjort. Han var medveten om vad han gjorde. Han gjorde det för att han ville. Och hade han inte gjort det förut så kommer han ändå att göra det igen.
Lille Jesus. Sa en del bra ändå. Vet ni vad jag lärt mig 2012, att inte döma. Alltså jag dömmer ju fortfarande. Gud ja, annars skulle jag ljuga. Plus att hade det varit sant hade jag varit sjukt oskön också. Man måste döma lite, det är faktiskt för att underlätta för hjärnan. Skulle man undersöka ALLT skulle man ju vara helt slut och inte hinna med livet.
Men det var ju inte det jag skulle komma fram till. Jag har i alla fall blivit BÄTTRE på att inte döma. Jag hör att någon gjort något dumt och så tänker jag "MEN JAG VET INGENTING OM NÅGONTING". Ibland. I alla fall. He.
