JESSLAN

Jag är fet - på ett soft sätt

Jävla skitstad, Stockholm

Kategori: Allmänt

Ni vet när man är kär i någon och det pirrar i magen och muffen och man råkar liksom le åt allt hela tiden och man ibland kommer på sig själv att fnissa okontrollerat? Det är en härlig känsla. Men ni vet också när de känslorna lämnar en och man tittar på den person som tagit upp så stor del av ens tankekraft och inte känner något? Det är bara tomt. Så känner jag med Stockholm. Jag går runt här, på vägarna jag älskat, ser byggnader som fått mig att le och parker som fått det att pirra. Och jag känner inget. Nada. Jag tittar på fucking STADSHUSET som alltid fått mig att känna ett lugn om att jag är hemma och jag tittar suckande bort. Det är som om Stockholm är Bruce Springsteen och jag är tjejen i låten Goin down, det är dött mellan oss. Du får det inte att pirra i mig längre, Stockholm.

Vill inte göra något själv

Kategori: Allmänt

Känner mig så jävla uttråkad. Bara väntar på att något ska hände. Fan, ta mig med storm då, världen! Kom då!
 
Blir så jävla stressad när jag måste göra många saker samtidigt. Nu måste jag söka csn. Då behöver jag av dem en personlig kod och av SEB e-legitimation och Bank-ID. Det är säkert supersmidigt och enkelt men sådana här saker står mig upp i halsen. SNÄLLA kan någon bara göra det åt mig. Är rädd att det ska bli fel och att jag inte fattar. Får stresspåslag. Mår liksom llite illa och känenr tryck över bröstet. Konstigt stark reaktion av småsak. Dock är jag van, men förut kunde jag liksom börja gråta och så gjorde någon (mappa eller dåvarande pojkvän) det åt mig. Nu är jag vuxen, singel och självständig. Sluta mjäka och börja prestera liksom.