Idag har det varit en releasing day. Jag har smågråtit fler gånger under denna resa, särskilt under promenader då jag tänkt på orättvisor och saker som varit jobbiga med denna resa. För er som inte känner mig så väl; jag tycker om att gråta (så länge det inte är av smärta, då jävlar kniper jag igen), jag tycker det är befriande och som den känslomänniska jag är gillar jag inte att hålla saker inne.

Så idag blev jag faktiskt jätteledsen av en händelse. Inte bara småirriterad eller konstant frustrerad som jag är för jämnan, utan skitledsen. Så jag grät. Jag grät så att axlarna skakade, näsan snorade igen och ögonen svullnade ihop. Och även om det var för den jobbiga anledningen att jag ifrågasatte mig själv (jag är inte bra, jag duger inte, jag är inte tillräcklig) så var det så himla skönt. En utlösning min kropp väntat på.

Nu ska jag plugga lite, naila prov, läsa min bok med peppiga kommentarer och påminna mig om att jag är bra. Kanske är jag en power kvinna som Johanna sa ändå. Jag hoppas det.

Puss mina fina.