Jag vill leva
Kategori: Allmänt
Sitter här i soffan i min pyjamas. Korrektion: i mina slappa brallor som är så tunna att de snart går sönder och en tjocktröja. Jag spillde glass på mitt linne så det fick jag ta av mig. Jag har läxor jag inte gör. De ligger här bredvid mig och väntar på att bli gjorda. Jag tittar bort. Jag har ett rum som är så stökigt att jag inte ens vet vad jag har för grejer. Ser det ut som jag bryr mig? Jag känner mig ful, tjock, tråkig. Skiter i.
Jag känner att livet måste vara mer än det här. Mer än att plugga. Varför måste jag kunna saker? Räcker det inte med att jag har hört dem. Varför måste skolan vara ett inpräntande, varför måste vi prompt veta och komma ihåg allt vi lär oss? Vad är det de vill att jag ska bevisa? Jag vill bara vara här, lära mig av att lyssna och diskutera. Fundera, analysera, konsultera, diskutera, veta mera. Jag behöver inte kunna all fakta.
Här får man ett liv. 80 år. 29200 dagar. En jävla massa minuter. Men ändå så lite om man jämför. Om man jämför dessa 80 år man lever, till de 80 miljarder år man är död. En fis i universum, en tår i havet. Jag vill inte sitta här och plugga och städa och vara ful. Jag vill sätta på mig mina högsta klackar och min kortaste, tajtaste klänning och känna mig snygg. Inte tjock eller som en transvestit. Jag vill ut och dansa så det nästan gör ont i luftrören, jag vill dansa tills jag får mjölksyra i låren och jag vill skicka långa ögonskast till snygga män. Sedan vill jag inte hångla men det är för att jag är så fruktansvärt rädd för munsår. Jag vill inte vara rädd för munsår, det borde finnas en munkondom. Safety first. Men jag vill inte behöva oroa mig.
Jag vill ju leva. Jag vill känna vinden mot ansiktet, regnet mot min bara kropp, den varma asfalten under min fotsulor. Jag vill hulkgråta, gapskratta och diskutera så saliven yr. Jag vill göra saker när jag vill och jag vill ligga själv och titta på serier när jag vill det. Jag försöker bejaka alla infall, beakta mina känslor. Men så finns konventioner, regler, normer, måsten. Skjut mig.
Jag vill inte måste. Jag vill leva.
