JESSLAN

Jag är uppväxt med att maten alltid ska ätas upp från tallriken. Sedan jag var lliten har jag fått höra att man ska tänka på barnen i Afrika och äter man inte upp, då blir man inte stor och stark. Det har även varit prestige i att äta mycket. Pappa äter hur mycket som helst, likaså gjorde min farfar så när även jag började via större aptit, uppskattades och hejades det på av alla. "Hon äter ju som en häst", "hon äter oss ur huset", "Snart äter hon lika mycket som Berra". Nu förstår jag om ni som läser detta tänker att det kommer bli ett inlägg om mathets bland unga kvinnor men allt detta gjorde att jag blev stolt över att äta mycket (MAT, kan fortf få ångest av allt godis), jag var liksom tuff och duktig när jag åt.

 

Nu när jag har ågren över att behöva laga mat och allt jag lagar blir äckligt, så fick jag tipset: "Gör två portioner! Då kan du frysa in." Så jag gjorde en dubbel Carbonara men jag glömde att finns det mat, äter jag tills den är slut. Särskilt om jag nu gått igenom allt krångel med att laga den. Som en fisk är jag, de äter upp ALL mat man ger dem, och ger man dem tillräkligt mycket äter de tills magsäcken spricker och de dör. True story. Så nu sitter jag här och min magsäck är dubbelt så stor, jag har 7 skedar kvar och jag kommer äta upp. Tack som fan, mappa. Tack, för att ni gjort mig till en fisk.