JESSLAN

Varje tisdag och torsdag har jag Pilates kl 8.00. Jag har provat pa olika former av yoga forut men aldrig kant att det ar nagot for mig. Det ar mycket uthallighet och statisk traning, saker som jag inte gillar. Jag tror ocksa att en anledning till att jag inte tyckt det ar kul ar att jag inte ar bra pa det. Min kropp har varit "fotbollsstark" men aldrig "yogastark", sa nar jag borjat trana har jag alltid kant mig dalig och darfor inte tyckt det ar kul. Allt det har langsamma och andningsiga har bara inte varit jag.

 

Men jag borjar bli omvand. Kanske ar det for att jag alltid ska satta mig pa tvaren men jag gillar att detta inte ar en del av instagramhetsens bodypump och gymmiga bilder. Har far man ha fina klader och se fridfull ut. Jag lar kanna nya kroppsdelar och muskler jag inte visste att jag hade. Jag tanjer och stretchar. Vissa ovningar kan jag inte ens utfora ordentligt for att jag ar sa stel. Jag kan seriost inte sitta med rak hallning och bada benen rakt fram. Det drar i varenda hoppressad benmuskel jag har.

 

Och andningen! Man andas in genom nasan och pressar ut luften i ett "sch"-ljud genom munnen. Jag kanner mig liksom uppfylld pa nagot satt! Andning ar jag nagot jag har problem med i vardagen, inte bara genom astma, utan min andning ar fel, vilket gor mig stressad och irriterad. Detta har jag gatt och fatt viss hjalp med men nu far jag fokusera pa hur jag faktiskt andas pa yogan ocksa. Sa kul!

 

Nu har jag bara gatt tva ganger och det ma vara sa att jag ar nykar och lite blind men an sa lange tycker jag det ar ljuvligt. Och man kan kopa massa klader fran lulu lemon (vilket jag har, i alla fall nagra) och DET ar ocksa ett plus!

 

Sedan vill jag ha min JAVLA loparklanning!

 

Ps. Jag borjar sakna er dar hemma. Allt ar fortfarande bra men nu borjar val smekmanden ga over lite. Det ar jobbigt att inte alla vet precis hur man ar och det kanns som jag alltid maste vara tydlig med nar jag skamtar och forklara mina asikter sa ingen missforstar. Det tar av energin att hela tiden behova vara pa sin vakt sa inget blir fel. Inte sa att alla tittar pa en under lupp men man kan inte bara slanga ur sig saker och forvanta sig att alla ska kanna igen just min ironi eller glimt i ogat osv. Jag vet inte. Inte varsta grejen och det gar nog over snart men jag saknar er i alla fall. Puss